lördag 17 februari 2007
Äntligen idag hände det! Efter en vecka av till synes oändligt sökande har jag idag hittat den. En rosa klänning. Den var dyr måste erkännas, förmodligen den dyraste klänningen jag köpt i mitt liv hittills. Men min kära kusin E önskade att jag skulle ha en rosa klänning på hennes bröllop då jag är tärna, och vad gör man inte? Har också köpt ett par mycket fina skor i mörkare rosa på favvo stället Nine West, som passar perfekt till klänningen. Dagen är räddad. Ja, både idag och dagen jag ska ha klännigen och skorna. Till råga på allt lyckades jag med konststycket att även hitta en klänning till J och Ns bröllop i juni. Den är svart men det går tydligen bra på amerikanska bröllop. Passar finfint med de rosa skorna dessutom. Verkligen vad jag behövde. Kan man få för många par skor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Klart du inte kan få för många skor.. Flest skor när man dör vinner, eller nått?! Va bra att du hittat klänningar t båda tillställningarna, det var ju det ja sa att du skulle.. Kram kram.
Hej Malin! Kul att läsa din blogg. Hoppas du har det bra!! Här har det hänt en del grejer sen vi sågs, även fast det inte var så länge sen. Men jag och Nils gjorde slut på vägen hem från Rom. Det börjar bli bättre nu men såklart känns det också konstigt och jag är ledsen. det var bådas beslut men kanske lite mer hans eftersom han inte kan se att vi ska kunna försöka igen. Det var en kombination av allt jag bestättade sist, och nu blev det som det blev.... Vi är fortf. kompisar men det kommer ta tid innan det blir som förut om det någonsin blir som det var innan vi blev tillsammans... Sköt om dig!! KRAM! /Emma :)
Ja !! man kan ha för mycket skor, man behöver bara 4 par, vinter, sommar, fin o sport. Varför kunde du inte ha samma klänning på båda brölloppen ?? Kul att du verkar ha det bra på din lilla turne. Gossarna o vi mår bra.
/farbror Peter
Puh! Tur att du hittat en rosa klänning...jag hade blivit galen annars...det vet du ;-)Roligt att läsa allt om din resa Malin. Vi hörs..KRAM, syster elin.
Skicka en kommentar