Efter att ha jobbat i 2 veckor har jag nu tagit lite semester. Hehe. Igår kom jag hit till Stockholm, och blev väl emottagen av L och H. Fick dessutom träffa K som jag inte träffat sedan innan jag åkte till Hongkong 2004. Vi 3 och några till hade en fantastisk dag i Tantolunden, picknick i det gröna gräset med utsikt över vattnet, vi hade med oss sushi vilket förstås var en god lunch. Till efterrätt åt vi svenska jordgubbar. Sen blev det lite kubbspel. En mycket bra firad nationaldag.

Idag sitter jag och H och försöker komma på en bra problemformulering till uppsatsen. Det går lite si och så med det, handledaren vill att vi ska hitta på en alldeles fantastisk ny vinkel att skriva från, som ingen annan har tänkt på förr. Inte det lättaste alltid.

Ikväll blir det en liten tur på stan, kanske fika. Men ingen sen kväll för imorron bitti bär det av till USA! Efter en del ändringar i planerna kommer vi nu att bo i New York hela tiden tills vi ska på bröllop, istället för att bo i Philadelphia också några dagar. Det ska bli kul att ha nästan två veckor på sig i NY och Philadelphia ska vi ändå ta en liten dagstur till. Nästa helg ska dessutom min vän Karen som jag bodde med i Hongkong ta med oss ut, jag har tur som har vänner lite här och var som tar emot mig när jag reser. Det här tror jag kommer att bli en väldigt bra resa nu när allt är ordnat och fixat!

Nu har jag börjat jobba. Än så länge går det bra. Mycket att lära. Jag gillar att vara här, och njuter av att höra den släpiga Kalixdialekten. Jag tycker den är fin. Och jag är opartisk, hehe.

Ett är då säkert, man vet att man är hemma när man träffar 2 älgar och en flock renar på vägen till jobbet.

Idag finns inte tid för några djupare inlägg. Internet är för långsamt här hemma hos pappa. E är lyckligt bortgift i alla fall, mer om det en annan dag.

Förra veckan blev vi inbjudna till invigningen av Europeiska filmfestivalen. Vi gick och såg premiärfilmen. En tysk film som vann Oscsar förra året. Tysk film med spansk text, jag trodde aldrig det skulle gå men jag förstod faktiskt nästan allt. Skönt att veta att jag lär mig någon spanska även om det sällan känns så. Efteråt blev det förstås mingel.

Dagen efter bjöd vi på palt på ambassaden. Till min stora stora förvåning tyckte alla om den och åt mer och mer och mer... Särskilt chilenaren R gillade palt. Haha. Jag trodde palt var något man bara tyckte om om man växt upp med den.

På lördagen var vi bjudna på Schlagerfestival hos en av de finska diplomaterna. Även om vi svenskar var en minoritet på festen såg vi till att höras. Så fort sverige nämndes halade vi fram den stora svenska flaggan som följt med. Vi hade förstås målat svenska flaggan på kinderna och hade småflaggor med också, för att kunna vifta bättre. Nu hade jag förstås inte hört svenska bidrager innan, och egentligen inte ännu heller för det var ett sånt oväsen... Vi fick äta gravad lax, chokladbollar och en hel del annat gott. Det var en bra kväll, alla hade kul.

Efter att ha befunnit oss på fest i 12 timmar på lördag (ja, det drog ut på tiden) så var vi trötta på söndag. Men en väns vän bjöd med oss på ett SPA där han har medlemskort, så vi fördrev stora delar av söndagen i en varm utomhus-jacuzzi (stavas det så?) och ångbastu. Det var en skön söndag. På kvällen passade vi också på att gå på marknad. Vi hade väntat oss en vanlig stökig marknad, men klev istället rätt in i en liten "Madicken-värld", med massor av mysiga små butiker med hantverk av olika slag.

Idag tog jag med en tårta till ambassaden. Sista dagen. Svensk tårta med marsansås, hallonsylt, grädde och hallon på toppen. Vi var lediga på eftermiddagen, vi passade på att gå tillskulpturparken och titta lite. Sen har jag packat. Jag vet inte om jag är redo att åka eller inte. Alltid när jag ska åka någonstans, hem eller bort, känns det som om jag behöver en dag till på mig. Imorgon åker jag i alla fall hem till Sverige.

Väl på Arlanda kommer pappa, farmor och farbror P att plocka upp mig. Sedan åker vi vidare på bröllop. Haha. Jag är nervös, möjligtvis nervösare än bruden. Min E ska gifta sig!

Under helgen åkte jag och Anders till en vingård. Vingården heter Concha y Toro, och är Chiles största vingård. Den ligger väldigt lägligt till nära Santiago. Egentligen hade vi tänkt åka till en nationalpark, men vi orkade inte riktigt med några äventur så snart efter Argentina så vi tog det lite lugn istället. Vi fick prova olika viner men det är väldigt bortkastat på mig, den som tydligen är "ett av de bästa vinerna i världen" tyckte inte jag var något särkilt. Anders uppskattade det nog mer än jag. Däremot tyckte jag väldigt mycket om själva gården. Fina gamla hus från 1800-talet, med vackra trädgårdar. Jag gick om kring och var fullkomligt nöjd över att få titta på alla tråd i höstfärger, de fina blommorna, den lilla sjön...

Vi har blivit bjudna till Finlands ambassad på schlagerkväll på lördag. De har tydligen bjudit in många (Europeiska förmodar jag) ambassader där var och en ska heja på sitt land. Detta beror förstås på att Finland är värdland för schlagerfestivalen i år då de vann förra året, om nu någon missat det. Med Lordi. Det ska bli kul tycker jag, kan tänka mig att det blir bra och lättsam stämning. Och ett bra avslut för mig på min resa här.

På torsdag ska jag och Anders bjuda våra kära kollegor på palt. Hehe. Vi får se hur det blir, och om de tycker om det. Tydligen har de flesta av dem inte smakat det förr.

I övrigt har inte mycket spännande hänt här. Skönt tycker jag.

En liten sak till. Jag har fått sommarjobb på Swedbank i Kalix! Det bekräftades idag, och känns väldigt bra. Äntligen ett jobb som är relaterat till min utbildning. Jag kommer alltså att vara där hela sommaren, förutom mina 2 veckor i New York. Jag blev tvungen att korta av resan där med en vecka för att kunna jobba. Det ska bli väldigt skönt att få vara hemma hos pappa. Jag hoppas han hinner köpa en ny båt också, det bästa som finns är ju att vara ute på havet trots allt. Tänk en solg sommarkväll, grilla korv eller fisk ute på någon ö, gå längs stranden... Ja, idylliska Sverige.

Ja, då var vi tillbaka från Mendoza, Argentina. Tack och lov får jag väl säga om det. Det första som hände när vi kom till Mendiza var att vi träffade en Holländare som precis hade blivit rånad på allt utom kläderna han hade på sig! Ja, de hade till och med tagit hans bälte. De sprejade honom i ansiktet med pepparsprej och slog ner honom. Detta hade hänt 10 på morgonen, vi träffade honom vid 4-5 på kvällen. Han hade inte fått hjälp av polisen som bara skrattade åt honom. Vi hörde senare av en svensk/argentinare dels att polisen samarbetar med rånarna och får halva bytet, dels att killen ska vara glad att han lever då rån oftast innebär att man blir dödad också.

Ingen kul start. Killen hade rest i Sydamerika i ett år utan att något hänt. Nu fick han inte tag på sin ambassad, de var lördag och allt var elände. Det slutade med att vi gav honom mat, vatten och en biljett med buss till Buenos Aires där hans ambassad låg och han kunde få hjälp.

Efter det blev vi varnade på turistinformationen och av en taxichaufför om att vi skulle vara försiktiga och hålla oss inom en åtta gators radie. Suck. Rejält uppskrämda ägnade vi därför en dag på SPA. På Mendozas finast hotell Park Hyatt hade de ett fint SPA, som kändes både tryggt och lugnt. Jag fick massage, ansiktsbehandling, manikyr och pedikyr. Anders fick massage, ansiksbehandling, manikyr och hårbottensmassage. Detta till priset av vad en massage var hade kostat i Sverige. Därefter låg vi i jacuzzi, ångbastu och det mycket exotiska FINSK SAUNA! Hehe.

Vi åkte också till en galleria där vi kunde känna oss trygga. Tyvärr är shoppingen här inte särskilt kul. Eftersom jag befinner mig på södra halvklotet är det ju höst här nu och det känns inte kul att köpa vinterkläder just nu. Så jag sparar shoppingen till New York. Hihihih.

En dag spenderade vi också med att gå omkring i de olika parkerna i staden. Efter att ha lämnat allt av värde på hotellet så att vi inte skulle kunna bli rånade på något. Vi gick på café och drack gott och billigt kaffe, åt fin middag ute och hade en trevlig dag. Men vi var både lättade när våran resa var slut och vi skulle åka "hem" till Santiago.

Bussresan var dock inte heller helt trygg. Man åker som sagt över Anderna, som inte precis är några små berg. Det innebär serpentinvägar, om ni då vet vad jag menar. Anders påstår att de inte heter så. Hur som helst, att åka nerför en sådan i absolut svarta natten och veta att denna väg inte ens har några räcken så man när som helst kan kan åka utför ett stup var...nervöst. I varenda sväng var vi bara decimeter från kanten. Det måste kräva mycket nerver av busschauffören. Hu.

Det positiva var den underbart vackra naturen. De höga bergen med snö på topparna. De vackra höstfärgade träden och ängarna. En sjö mitt bland bergen... Otroligt vackert men jag måste säga att jag är glad att det ligger bakom mig.

Nu är vi i alla fall tryggt tillbaks i Santiago. Jag har ca 2 veckor kvar här nu innan jag ska hem till Sverige på bröllop. Och jag längtar. Det ska bli skönt att inte behöva vara rädd för väskryckare och andra överfall hela tiden. Att kunna ha med sig visa-kortet när man går ut, att få ha smycken på sig och inte behöva klä ner sig för att minska risken för rån. Jag är trött på att vara på spänn hela tiden.

Jag har inga bilder på datorn just nu, men jag hoppas att jag kan lägga upp dem senare ikväll.

Igår var vi bjudna till den svenska ambassadörens residens, ett nybyggt hus i svensk stil som är väldigt modernt och fint. Ambassadören hade en jazz-konsert i sitt hus, ett svenskt jazzband som just nu turnerar i Chile var det som spelade. Efteråt blev det mingel bland ambassadörer, företagare och annat fint folk. Vi blev förstås bjudna på chilenskt vin. Jag är glad att jag fick tillfälle att åka dit och se huset, och även lyssna på musiken som var fin. Det var mycket piano och jag älskar att lyssna på pianomusik.

Här finns en liten bild på residenset, med en artikel http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14529505.asp
Jag ska försöka lägga in fler bilder på huset vid tillfälle men just nu har jag för långsamt internet.

Imorgon (lördag) ska vi åka till Argentina, närmare bestämt Mendoza. Det är en "liten" stad med 1.5 miljoner invånare (enligt osäkra källor). Anders behöver förnya sitt visum, och så tyckte vi att det skulle vara kul att passa på att åka dit då vi hört att det är en mysig stad som är mycket annorlunda från Santiago. 6 timmar på buss genom Anderna blir det innan vi är där. Tydligen ska bara bussresan vara en fantastisk upplevelse med fin utsikt. Men mer om det får ni veta efter resan. Vi kommer hem på onsdag kväll.

Enligt DN var det en annan jordbävning när Santiago i helgen, så det var förmodligen den vi kände då. Läs om den på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=642163 om ni vill.

Det har varit en stor jordbävning här i Chile i natt, 130 mil söder om Santiago. Men vi kände den ändå. Vi vaknade inatt av att allt skakade, det smällde i dörrarna men det var inte så mycket att något föll ner, som tavlor och glas. Obehagligt att bo på översta våningen (18)...men Anders tröstade mig med att om huset skulle rasa spelar det ingen roll vilken våning man bor på. Haha. Det återkom skalv lite då och då under natten, den senaste vid 10 i morse. Inte mycket sömn alltså. Lite nervöst och lite spännande, om man nu får säga så. Särskilt så här i efterhand eftersom inget hände oss. Läste att det saknas en del människor sen skalvet, men där dess centrum var då i södra Chile. En av tjejerna jag jobbar med är i södra Chile på semester, så lite orolig för henne är jag idag men å andra sidan hade det nog skrivits i tidningarna i Sverige om en svensk saknades.

Tack förresten till alla som kommenterar på bloggen, jag läser kommentarerna och blir glad!

I mysiga staden Viña del mar som nästan sitter ihop med Valparaiso fanns detta fina slott. Skulle gärna kunna ha ett sånt. Jag gillar särskilt att det ligger ute i vattnet. Tänk att få sitta i det tornet en regnig och stormig dag och titta ut över havet.... Jag vågade mig också på ett dopp senare på dagen, i det något kyliga Stilla havet. Ungefär norrländsk sommartemperatur på vattnet skulle jag säga. Hu.

Under påsken åkte jag och Anders till Valparaiso, som är en hamnstad ca 10 (gissar jag) mil från Santiago. Där bodde vi på hotell, åt på mysiga små restauranger, vandrade upp och ner för de slingrande kullerstansgatorna, shoppade i små udda affärer... Ja, sammantaget var det en mysig helg som ni hör. Santiago ligger ju inträngd mellan Anderna och Kustbergen (som de kallas här, vet inte vad de heter) och är en ganska opersonlig stad som ärligt talat inte tilltalar mig. Därför var det kul att få åka till en väldigt personlig stad som klättrar upp längs bergen och njuta av havsluften som jag alltid saknar när jag inte är nära den.

Min absolut sista Hawaii utflykt bestod av att åka till Peral Harbour. Vi hade inte mycket tid på oss så vi fick använda våran charm för att övertala "The Marines" att låta oss åka till minnesplasen över USS Arizona som sjunk när japanerna bombade under andra världskriget. Egentligen skulle man ha sett en film först för att få åka dit, men som två svenska tjejer hade vi inga större problem att kringå reglerna. Det var en intressant sista dag, och jag är glad att jag hann med Pearl Harbour. På bilden syns delar av det sjunkna skeppet. Längst ner kan man se en av de "svarta tårar" som det sägs är från männen som alla fortfarande är omord. Egentligen är det förstås olja som läcker.

Så var det då dags att skriva om mina sista dagar på Hawaii. Vi (jag, M och J) tog lilla flygplanet till Maui, där vi hyrde en bil. Vi åkte till stranden, solade och badade lite. Planen var att åka till en nationalpark, tälta där, och sen åka upp på ett högt berg innan soluppgången och se solen gå upp genom molnen eftersom berget är så högt att vi skulle vara ovan molnen. Vi körde mot vad vi trodde var den lägre campingplatsen, men vägen gick upp upp upp och det visade sig att vi åkte till toppen redan på kvällen. Vi tittade på solnedgången, och furundrades över hur konstigt det var att stå på en liten bergstopp helt omgiven av moln. Vi campade där uppe också, såg soluppgången och åkte ner igen. Väl nere blev det lite Krispy Kreme för mig och J, och mera sol och bad innan vi åkte hem till Honolulu igen.

Efter att ha agerat hemmafru i 2,5 veckor höll jag på att bli galen. Verkligen, det ligger INTE för mig att inte ha fullt upp hela tiden. Jag blir lätt uttråkad på gott och ont. Så jag bestämde mig då för att göra något åt det. Efter att ha blivit inbjuden att fika på Svenska ambassaden bestämde jag mig för att ta tillfället i akt. Vi hade inte mer än fikat klart innan jag spang in till lämpligaste diplomat och bad henne om ett jobb. Vad som helst! Och jag fick ett jobb! Jag ska till att börja med skriva om samarbeten mellan Sverige och Chile, och även ta hand om displayen inför en mässa. Det ska bli så kul att få jobba igen! För trots att jag faktiskt läser 30p den här terminen lyckas jag inte få tiden att gå. Jag får jobba! Wohooooo!

Ja, jag känner väl att det är dags att skriva något nu. Jag har varit i Chile eller närmare bestämt Santiago i 2 veckor nu. Idag regnar det, och det är så SKÖNT! Vanligtvis är det nämligen närmast outhärdligt varmt mitt på dagen, men inte på en underbart härligt regning dag. Särskilt glad är jag för det eftersom jag sitter och skriver på en hemtenta. I politisk teori om någon undrar. Jag lämnade också in en hemtenta förra veckan så jag skyller på dessa tentor för min frånvaro på bloggen.

Till min stora förvirring är allt på min blogg på spanska nu när jag är i ett spansktalande land. Det gör det något svårare att hitta till de olika inställningarna...

Min plan är att inom en någorlunda snar framtid skriva om mina sista dagar på Hawaii, och även samanfatta Hong Kong och lägga in fler bilder. Sen måste jag så klart också skriva om Santiago. Men allt detta får bli efter tentan har lämnats in, det vill säga i slutet av veckan.

Till er som sett eller läst Kalle i chokladfabriken; Willy Wonka choklad finns på riktigt! Var förstås tvungen att köpa en men det fanns ingen guldbiljett i den... Nästa gång kanske.

Med detta lilla plan flög vi i söndags till ön Kauai. Hawaii består ju av 8 större öar och många små, varav Kauai är en av de stora. Den ön som Honolulu lligger på heter Oahu. Det var förstås M som var pilot. Ah, det var så kul att flyga. Planet var litet, det kändes som att sitta i en gammal Bubbla, men det gjorde bara upplevelsen ännu bättre. Det är fantastiskt att kunna flyga. Jag känner mig mycket inspirerad, kanske nästa projekt...

Väl på Kauai åt vi luch, solade och badade. Jag skulle prova surfa men det gick inte för det fanns inga vågor. Men J lärde mig lite grunläggande saker som man ska tänka på. Hur man ska stå på brädan, hur man ska göra för att fånga vågen, och sånt.

Min stackars förkylning blev förstås inte bättre av allt detta badande och flygande, så måndagen fick till största delen spenderas hemma. Mitt huvud kändes som en vattenfylld medicinboll, ni vet en sån där stor boll man lekte med på gympan. Vi åt godis och såg på film. Tyvärr såg vi Departed som var dålig. Varför tycker alla att den är så bra? Ska hålla mig från att detaljerat skriva varför jag inte tycker om den så jag inte förstör om någon tänkt se dem, men meningslös tycker jag att den är. Och våldsam.

Imorgon åker vi om allt går som planerat till Maui, som även den är ö i Hawaii.

Woohooo! Idag gjorde jag det, jag SURFADE. Jag stod på brädan och gled fram på vågorna, kände mig så klart mycket nöjd med mig själv. Kan ni se att det är jag på bilden? Efter det mycket lyckade surfingförsöket har jag nu placerat mig själv i ett fack. Jag är en vattenmänniska. Mina favoritsporter råkar nämligen vara simning, dykning (om det nu klassas som sport) och nu även surfing. Dagen var med andra ord väldigt lyckad. Solbrännan börjar ta sig också, även om man inte ser mycket av det på bilden.

När jag kom hem ringde jag till pappa som fyller år. Tur som var har jag för länge sen köpt presenten som han nu fick öppna medan jag lyssnade. Jag tror nog att det var jag som var mest förväntansfull. Var lite orolig att han inte skulle bli glad, men det blev han! Så tips till alla, elgitarr till pappa är oväntat men uppskattat!

Honolulu, sett från vulkankratern Diamond Head.

Igår åkte jag och M till China Town i Honolulu på First Friday. Det var massor av männiksor ute. Den första fredagen varje månad är det alltså lite speciellt, alla butiker har öppet och olika musiker eller band spelar i dem. Gillar man musiken kan man stanna och lyssna, annars är det bara att gå vidare till nästa ställe. På vissa ställen bjuder de på öl också, men inte till min glädje prcis, jag tycker ju inte om öl. Det var en intressant kväll, kul att träffa fler av Ms vänner också.

Förutom det har vi gått på 2 hajker till de senaste dagarna. Vi har haft en liten diskussion om ordet hajk. Säger man det på svenska? M föreslog att man säger "gå på tur", men det tycker jag låter som något man gör med skidor. För övrigt låter det som ett norskt uttryck, som vi även fick bekräftat av en norsk. Dessa "hajker" är i varje fall intressanta, det är ju olika berg på olika delar av ön vi går upp på, och varje gång är det ett annat klimat, som ett annat land. Men så är Hawaii, allt från regnskog till nästan öken, beroende på var man befinner sig.

Imorron ska M flyga oss till en annan ö, där ska vi surfa. Tyvärr blev jag förkyld förra natten så jag hoppas att jag kan åka. Har verkligen sett fram emot både att flyga och att surfa.

Idag började dagen tidigt. Ja, 7 kan väl betraktas som tidigt att stiga upp? Vi hyrde en bil och åkte till en strand på norra sidan av ön. Eftersom vi var så tidiga var stranden tom när vi kom. Vi satte oss vid strandkanten och tittade på regnbågen som gick över havet vid horisonten. Eftersom havet var alldeles stilla kunde vi också se delfiner som lekte där ut, hoppade upp och ner i vattnet och snurrade. Vi såg en val också, som sprutade vatten och gjorde ett stort plask. Intressant.

Efter det blev det sola och bada hela dagen, med ett litet avbrott för en caramel frappochino från Starbuck´s. En skön dag. På kvällen gick vi ut och åt med ett antal vänner till M, men vi stannade inte länge för vi hade båda mycket att göra. Ja, jag gör mina skoluppgifter och har hittills lyckats med konststycket att inte missa någon. Även om jag inte alltid är så motiverad att just ägna mig och studier i politik, när de lockande alternativen hopar sig.

Igårkväll var på den superfina restaurangen Chai´s. En hulahula dansös dansade till pianomusik en stor del av kvällen. Men nej, hon var inte klädd i kokosnötskla och bastkjol, hon hade en vanlig klänning. Hon dansade långsamt, men fint. Jag hade väntat mig något lite...ryckigare. Det var fint i alla fall. Jag drack ett glas av det godaste vita vinet jag någonsin smakat, Chardonney. Vi delade på en god sallad och en god tonfiskgrej. Hehe, låter inte så speciellt kanske men det var det. Just då orkade vi inte efterrätt, men på vägen hem bestämde vi oss för att köpa glass. Eftersom min favorit Ben&Jerry cookie dough inte precis är ett billigt alternativ bestämde vi oss för att köpa glass och kakdeg och blanda dem, vilket blev väldigt bra. Ett tips till alla kakdegsälskare som mig. Varför äta kakor när degen är godare frågar jag mig jämt. Men då är jag ju också den som inte så sällan har en skål med kakdeg i kylen.

Nu är jag på Hawaii!!! Ah, jag vet inte var jag ska börja. Har varit här i...5 dagar nu och har fortfarande nästan två veckor kvar!! Efter väldigt lite eftertanke bestämde jag mig för att förlänga resan med nästan en vecka. Det behövs, det är ju sååå mycket vi ska hinna med här. Jag och min vän M alltså, och J när han inte jobbar förstås.

Mina första timmar här var något förvirrande. Jag kom ut från flygplatsen och där stod ingen och väntade på mig. Efter att ha väntat 1 timme eller så och vid det laget hunnit tänka ut 1000 anledningar till att ingen var där som bilolycka, bortglömd, fel datuminformation, fel flygplansnummerinformation o.s.v. försökte jag ringa hem till M. Upptaget. Jag ville inte åka dit även om jag hade adressen i fall att ingen var hemma. Så jag ringde i stället men det var upptaget hela tiden. Efter någon timme kom det fram en trevlig gammal man till mig och undrade om jag hade samma problem som han; nämligen att de som skulle hämta honom trodde att han skulle komma på fredag. Eftersom jag trodde att det var fredag blev jag mycket förvirrad. Det visade sig alltså att jag hade åkt över tidslinjen och åkt bakåt i tiden. Så klart! Jag åkte från HK vid 9 på morgonen, reste ett dygn och kom fram till Hawaii 9 samma morgon. Ahhh. Det var alltså förklaringen till varför ingen hämtade mig, jag hade sagt att jag skulle komma en dag senare! Jag pratade en stund med mannen som visade sig vara professor i psykologi, sedan ringde jag hem till M igen och fick äntligen svar, och allt ordnade sig.

Efter det har det blivit en hel del badande på olika stränder. Jag har fått ett stort antal "Lost" inspelningsplatser utpekade, jag har åkt runt ön jag befinner mig på, varit på en fantastisk resturang som jag skriver om imorron för då ska jag dit igen, jag har gått på "hajk" i regnskogen och sett ett vattenfall, ätit god glass, gått omkring i ett stort varuhus med stora förpackningar...och en hel del mer. Känns just nu som om det finns oändligt antal saker att göra här. Och eftersom M är pilot är jag extra bortskämd, vi ska nämligen flyga till några av de andra öarna på dagsutflykter! Livet leker, som man säger.

Ikväll var vi på bio och såg Casino Royale, James Bond alltså. Den var väldigt annorlunda från de andra filmerna tycker jag, på ett bra sätt. En aning mer verklighetstrogen. Värd att se. Och efter att ha vandrat i regnskog, badat i Stilla Havet, solat på Sunset Beach, och i princip kört runt hela ön för att jag skulle få se alla delar av den, behövde vi en lite lugnare kväll.

Anders är för närvarande i Santiago i Chile och gör praktik på Svenska ambassaden. Han kommer att vara där till juni. Om ni vill läsa om vad Anders har för sig kan ni gå in på http://hem.passagen.se/anders.nordbrandt/

Igår var vi några som åkte upp till "Peaken" för att äta middag. Victoria Peak som det heter är det högsta berget (tror jag) på Hong Kong Island, där uppe finns en liten galleria, ett massa restauranger, fina promenadvägar, men framför allt en fantastisk utsikt över Hong Kong. Så vi bestämde oss för att åka upp, äta en riktigt fin middag och njuta av utsikten över en otroligt vacker stad. Tyvärr kan jag inte ta bra nattbilder med min kamera, så bilden är suddig men ni försår nog ändå vad jag menar. För mig är det överväldigande. Ingenting är omöjligt här.

Äntligen idag hände det! Efter en vecka av till synes oändligt sökande har jag idag hittat den. En rosa klänning. Den var dyr måste erkännas, förmodligen den dyraste klänningen jag köpt i mitt liv hittills. Men min kära kusin E önskade att jag skulle ha en rosa klänning på hennes bröllop då jag är tärna, och vad gör man inte? Har också köpt ett par mycket fina skor i mörkare rosa på favvo stället Nine West, som passar perfekt till klänningen. Dagen är räddad. Ja, både idag och dagen jag ska ha klännigen och skorna. Till råga på allt lyckades jag med konststycket att även hitta en klänning till J och Ns bröllop i juni. Den är svart men det går tydligen bra på amerikanska bröllop. Passar finfint med de rosa skorna dessutom. Verkligen vad jag behövde. Kan man få för många par skor?

För er som någon gång undrat vad Dragonfruit är och om det verkligen finns, här är den! Festis har en dricka med smak av denna fina frukt. En av mina favoritfrukter faktiskt. Den ser lite lustig ut, och jag kan lätt förstå varifrån namnet kommer. Man äter den som en kiwi, men den har sin alldeles egna speciella smak. Prova den om ni har möjlighet!

Dessa är mina utsikter från lägenheten hos Amy. När jag vaknar ser jag bergen, går jag in i köket ser jag havet. Vi bor på 23e väningen. Det finns fördelar med det!

Igår var en mycket bra dag. Efter att ha tagit tram (som spårvagn) in till Central gick jag omkring där i ett par timmar och försökte komma ihåg var allt låg och hur man tog sig till alla ställen. Senare åkte jag och Amy till Causwaybay, där vi ägnade oss åt shopping på de väldigt lokala HK affärerna. En klänning och en kjol blev det. Man får vara glad om kläderna som de har i just de affärerna passar, för de är sydda för kineser som ju oftast är mindre än mig.

Senare på kvällen gick vi till en kinesisk "hot pot" restaurang där alla mina gamla vänner härifrån var. Så otroligt kul att träffa dem igen! Hot pot innebär att en gryta med kokande buljong ställs på en kokplatta mitt på borde, sedan beställer man in t.ex. räkor, kött, fisk, grönsaker, dumplings, och allt möjligt, och så kokar var och en det den vill ha i grytan. Efter det har kokat doppar man det i en soja och chili blandning och åter det. Med pinnar förstås.

Efter middagen gick vi till "Mango place", där man äter efterrätt i form av färska frukter. De är i bitar eller i juice, blandade sorter eller en sort, och oftast är det små gele-pärlor blandat i - det är något som de verkligen gillar här. Enligt gammal tradition gick vi sedan hem till en av dem och såg film, ja, vi som fortfarande orkade.

Det var verkligen kul att få träffa dem alla igen, och höra dem berätta vad de gör nu. Det är verkligen ingenting som är likadant som när jag åkte... Jag antar att det är vad som gör staden intressant, allting är alltid under förändring.

Flyget mellan London och HK gick strålande. Sanna mina ord, man ska sova lite innan man flyger. Så snart vi kommit upp i luften fick vi mat, och i samma ögonblick som den dukades undan somnade jag. Sen vaknade jag inte igen förrän frukosten ställdes framför mig. Den 11.5 timmar långa flygningen gick hur fort som helst!

På flygplatsen kom Amy och hämtade mig. Vi åkte hem till henne med mina väskor och gick sedan ut och åt på mitt gamla favoritställe, en vietnamesisk restaurang. Vietnamesisk mat är verkligen god! Krispiga grönsaker, tunna köttskivor, nudlar av alla sorter, chili, lime, mynta, krabba och sötsur sås. Ja, inte allt detta kombinerat förstås, men det är vad som tycks vara basvarorna i maten.

Efter att ha vaknat klockan 6.15 idag efter 4 timmars sömn och inte för mitt liv kunnat somna om även om det betyder att klockan bara var 23.15 hemma, bestämde jag mig för att ägna mig åt skolarbete.

Nu är det dock dags att ge mig ut på promenad och återuppliva minnena av staden. Härliga HK. Och mt's soldans ser ut att fungera redan nu! Här är nu 28 grader varmt och sol, trots att det är februari och normalt kring 15 denna tid! Dansa mer för mig. Hahaha.

Nu befinner jag mig på Arlanda. En timme kvar till planet till London går, därifrån flyger jag till Hong Kong. Att packa för denna resa var inte lätt, men efter många om och men fick jag ihop det. Min väska väger dock fortfarande 25 kilo trots att jag gjort mitt bästa för att packa lite. Suck. Till mitt försvar väger väskan tom 6 kilo, och kurslitteraturen jag har med mig minst 7 kilo, däribland en lagbok. Har fått valkar i händerna efter att ha släpat runt på väskan runt hela flygplatsen, men jag passade på att prova en handkräm i tax-free shopen vilket gjorde det lite bättre.

Min vän Ida påpekade för mig att det inte gick att kommentera på inläggen om man inte var medlem, men jag har ändrat på det nu så nu kan alla skriva en kommentar.

Min resa

Om mindre än en vecka är jag i Hong Kong. Det ska bli så otroligt kul att träffa alla gamla vänner, att återuppleva staden jag saknat så, och så klart att få shoppa på alla mina guldkorn igen. Om de finns kvar i denna förändringarnas stad.

Efter Hong Kong bär det av till Hawaii och min både trogna och intressanta vän M som nu bott där i flera år. Ska bli intressant se denna omtalade plats. Skönt att få sommar värme och ligga på stranden ett par veckor. M har också lovat mig en flygtur till någon annan ö än den hon bor på, eftersom hon är pilot är det inga problem.

Sedan är det Santiago i Chile som väntar. Och där även min pojkvän Anders som förhoppningsvis står på flygplatsen när jag landar. Han jobbar där på Svenska ambassaden tills Juni. Jag blir där i 2,5 månader. Han har pool på taket i huset där han bor. Haha. Jag har tur!

Sen ska jag hem en kort sväng på bröllop i Halsmstad. Det är min kusin E som ska gifta sig. Hon är som en syster för mig, vi växte upp tillsammans. Och även om det innebär att jag måste flyga runt halva jorden för att ta mig dit så gör jag det. För det är ett bröllop jag inte kan missa!

Sedan bär det av till New York, Philadelphia och Niagarafallen. Anders bror gifter sig vid Niagarafallen i juni. Hur kan man säga nej till en inbjudan dit? Det går ju inte så det gjode jag inte heller. Men ska man ändå till USA kan man ju inte bara åka till ett bröllop, så det blir lite annat också innan vi åker hem den sista juni.

Det är svårt att själv förstå att jag verkligen ska göra den här resan. Jag har inte riktigt drabbats av insikt än.