Igår var vi bjudna till den svenska ambassadörens residens, ett nybyggt hus i svensk stil som är väldigt modernt och fint. Ambassadören hade en jazz-konsert i sitt hus, ett svenskt jazzband som just nu turnerar i Chile var det som spelade. Efteråt blev det mingel bland ambassadörer, företagare och annat fint folk. Vi blev förstås bjudna på chilenskt vin. Jag är glad att jag fick tillfälle att åka dit och se huset, och även lyssna på musiken som var fin. Det var mycket piano och jag älskar att lyssna på pianomusik.

Här finns en liten bild på residenset, med en artikel http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14529505.asp
Jag ska försöka lägga in fler bilder på huset vid tillfälle men just nu har jag för långsamt internet.

Imorgon (lördag) ska vi åka till Argentina, närmare bestämt Mendoza. Det är en "liten" stad med 1.5 miljoner invånare (enligt osäkra källor). Anders behöver förnya sitt visum, och så tyckte vi att det skulle vara kul att passa på att åka dit då vi hört att det är en mysig stad som är mycket annorlunda från Santiago. 6 timmar på buss genom Anderna blir det innan vi är där. Tydligen ska bara bussresan vara en fantastisk upplevelse med fin utsikt. Men mer om det får ni veta efter resan. Vi kommer hem på onsdag kväll.

Enligt DN var det en annan jordbävning när Santiago i helgen, så det var förmodligen den vi kände då. Läs om den på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=642163 om ni vill.

Det har varit en stor jordbävning här i Chile i natt, 130 mil söder om Santiago. Men vi kände den ändå. Vi vaknade inatt av att allt skakade, det smällde i dörrarna men det var inte så mycket att något föll ner, som tavlor och glas. Obehagligt att bo på översta våningen (18)...men Anders tröstade mig med att om huset skulle rasa spelar det ingen roll vilken våning man bor på. Haha. Det återkom skalv lite då och då under natten, den senaste vid 10 i morse. Inte mycket sömn alltså. Lite nervöst och lite spännande, om man nu får säga så. Särskilt så här i efterhand eftersom inget hände oss. Läste att det saknas en del människor sen skalvet, men där dess centrum var då i södra Chile. En av tjejerna jag jobbar med är i södra Chile på semester, så lite orolig för henne är jag idag men å andra sidan hade det nog skrivits i tidningarna i Sverige om en svensk saknades.

Tack förresten till alla som kommenterar på bloggen, jag läser kommentarerna och blir glad!

I mysiga staden Viña del mar som nästan sitter ihop med Valparaiso fanns detta fina slott. Skulle gärna kunna ha ett sånt. Jag gillar särskilt att det ligger ute i vattnet. Tänk att få sitta i det tornet en regnig och stormig dag och titta ut över havet.... Jag vågade mig också på ett dopp senare på dagen, i det något kyliga Stilla havet. Ungefär norrländsk sommartemperatur på vattnet skulle jag säga. Hu.

Under påsken åkte jag och Anders till Valparaiso, som är en hamnstad ca 10 (gissar jag) mil från Santiago. Där bodde vi på hotell, åt på mysiga små restauranger, vandrade upp och ner för de slingrande kullerstansgatorna, shoppade i små udda affärer... Ja, sammantaget var det en mysig helg som ni hör. Santiago ligger ju inträngd mellan Anderna och Kustbergen (som de kallas här, vet inte vad de heter) och är en ganska opersonlig stad som ärligt talat inte tilltalar mig. Därför var det kul att få åka till en väldigt personlig stad som klättrar upp längs bergen och njuta av havsluften som jag alltid saknar när jag inte är nära den.

Min absolut sista Hawaii utflykt bestod av att åka till Peral Harbour. Vi hade inte mycket tid på oss så vi fick använda våran charm för att övertala "The Marines" att låta oss åka till minnesplasen över USS Arizona som sjunk när japanerna bombade under andra världskriget. Egentligen skulle man ha sett en film först för att få åka dit, men som två svenska tjejer hade vi inga större problem att kringå reglerna. Det var en intressant sista dag, och jag är glad att jag hann med Pearl Harbour. På bilden syns delar av det sjunkna skeppet. Längst ner kan man se en av de "svarta tårar" som det sägs är från männen som alla fortfarande är omord. Egentligen är det förstås olja som läcker.

Så var det då dags att skriva om mina sista dagar på Hawaii. Vi (jag, M och J) tog lilla flygplanet till Maui, där vi hyrde en bil. Vi åkte till stranden, solade och badade lite. Planen var att åka till en nationalpark, tälta där, och sen åka upp på ett högt berg innan soluppgången och se solen gå upp genom molnen eftersom berget är så högt att vi skulle vara ovan molnen. Vi körde mot vad vi trodde var den lägre campingplatsen, men vägen gick upp upp upp och det visade sig att vi åkte till toppen redan på kvällen. Vi tittade på solnedgången, och furundrades över hur konstigt det var att stå på en liten bergstopp helt omgiven av moln. Vi campade där uppe också, såg soluppgången och åkte ner igen. Väl nere blev det lite Krispy Kreme för mig och J, och mera sol och bad innan vi åkte hem till Honolulu igen.

Efter att ha agerat hemmafru i 2,5 veckor höll jag på att bli galen. Verkligen, det ligger INTE för mig att inte ha fullt upp hela tiden. Jag blir lätt uttråkad på gott och ont. Så jag bestämde mig då för att göra något åt det. Efter att ha blivit inbjuden att fika på Svenska ambassaden bestämde jag mig för att ta tillfället i akt. Vi hade inte mer än fikat klart innan jag spang in till lämpligaste diplomat och bad henne om ett jobb. Vad som helst! Och jag fick ett jobb! Jag ska till att börja med skriva om samarbeten mellan Sverige och Chile, och även ta hand om displayen inför en mässa. Det ska bli så kul att få jobba igen! För trots att jag faktiskt läser 30p den här terminen lyckas jag inte få tiden att gå. Jag får jobba! Wohooooo!